"Det var en gång en ängel och en demon som förälskade sig i varandra. De började drömma om en värld utan blod och krig. Det här är inte en sådan värld.
Konststudenten och monsterlärlingen Karou har funnit de svar hon sökt. Nu vet hon vem hon är, och vad hon är. Men med den kunskapen framkommer också en annan sanning. Hon har älskat en fiende, han svek henne och det måste en hel värld betala för.
Karou och Akiva befinner sig på varsin sida i ett urgammalt krig som nu vaknar till liv igen. Hon måste bestämma sig för hur långt hon är villig att gå för att hämna sitt folk, i ett land som består av blod och stjärnstoft."
![]()
Jag läste Laini Taylors Mörk Ängel tidigare i år och blev väldigt överraskad, på det mest positiva vis. Det var därför med spänning - och förväntningar denna gång - jag satte tänderna i Blod Och Stjärnstoft, som är del två i Taylors Önskemånglarens Dotter-serie. Och jag blev inte besviken.
Jag måste börja med att säga att jag imponeras så av Taylors berättarröst och sätt att måla varje sida med sitt blomstrande språk. Jag älskar det. Jag tycker hon är riktigt skicklig med ord, obegripligt kreativ och en riktig sagoberättare.
Blod Och Stjärnstoftär ett spindelnät av historietrådar som vävts ihop med både perfektion och precision. Vi får följa med på båda sidor av kriget och ges både dess offers och soldaters perspektiv. I största allmänhet kan jag tycka att historier om krig lätt blir enformiga och rätt mycket "ond mot god"-aktiga, men inte nu! Taylor lyckas så bra med kriget mellan seraferna och krimärerna att jag har svårt att fullständigt välja sida. Mitt blod både kokar av hätskhet och pumpar av medömkan för båda krigets sidor. Det är det här som gör boken så mycket mer intressant.
Trots att Blod Och Stjärnstoftär en väldigt tung och mörk bok (framför allt en speciell scen i slutet av boken - puh!) lyckas Taylor ändå smyga in en gnutta pur humor i berättelsen. När smärta och lidelse når mig upp till hakan är skratten - vilka nästan uteslutande är Zuzanas förtjänst - väl behövda.
Apropå Zuzana är jag glad att hon och Mik fortfarande spelar en roll efter den första boken, med tanke på vart Karou, Akiva och historien då tog oss. Mitt bland flaxande änglavingar och skrapande kimärhovar blir allt en smula mer "verkligare"när vi genom dessa två påminns om människovärlden och att den och dess invånare faktiskt finns där också. Jag kan trots detta inte låta bli att sakna lite av just människovärlden och Karous liv i Mörk Ängel när jag läser om krigeländet i Blod Och Stjärnstoft.
Bitvis känns historien aningen långsam och jag kan inte undgå att bli lite rastlös om varven.400 sidor skulle gjort sig bättre som 300 sidor. Men bara lite. Det tar sin tid att verkligen komma in i historien och Karous värld igen och hänga med till fullo. En del saker hade gärna fått förklarats igen, speciellt eftersom världen Taylor skapat är så komplex och bortom det vanliga att den kan vara svår att föreställa sig.
Jag tycker att Bazar Förlagsöversättning är hiskligt skicklig; den lurar mig nästan att tro att boken är på originalspråk. Jag kan dock inte ignorera det faktum att Blod Och Stjärnstoft innehåller många språk- och korrekturfel. Närmare hundra stycken, vill jag påstå. (Läs vad jag skrivit om saken här.) Så otroligt synd, även fast det såklart inte påverkar historien i sig.Detta vill jag inte vara med om med den sista boken! (Vilken för övrigt listas som "Gudar & Monster"överallt; varför ska bok tre i serien stavas med "&" när bok två stavas med "Och"?)
Det ska bli ett sant nöje att läsa den tredje boken i Önskemånglarens Dotter-serien när den kommer ut på svenska efter sommaren. Jag kan inte föreställa mig vad som kommer att ske och är faktisk riktigt nyfiken på ödet som väntar alla dessa karaktärer, som jag nu bryr mig om. Både bok ett och två gav mig femstjärnevibbar, så jag hoppas på en fullpoängare till avslutande del i serien.
⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️
Betyg 4/5
Läs mer om och beställ Blod Och Stjärnstoft hos Adlibris, Bokus eller CDON.
Konststudenten och monsterlärlingen Karou har funnit de svar hon sökt. Nu vet hon vem hon är, och vad hon är. Men med den kunskapen framkommer också en annan sanning. Hon har älskat en fiende, han svek henne och det måste en hel värld betala för.
Karou och Akiva befinner sig på varsin sida i ett urgammalt krig som nu vaknar till liv igen. Hon måste bestämma sig för hur långt hon är villig att gå för att hämna sitt folk, i ett land som består av blod och stjärnstoft."
Jag läste Laini Taylors Mörk Ängel tidigare i år och blev väldigt överraskad, på det mest positiva vis. Det var därför med spänning - och förväntningar denna gång - jag satte tänderna i Blod Och Stjärnstoft, som är del två i Taylors Önskemånglarens Dotter-serie. Och jag blev inte besviken.
Jag måste börja med att säga att jag imponeras så av Taylors berättarröst och sätt att måla varje sida med sitt blomstrande språk. Jag älskar det. Jag tycker hon är riktigt skicklig med ord, obegripligt kreativ och en riktig sagoberättare.
Blod Och Stjärnstoftär ett spindelnät av historietrådar som vävts ihop med både perfektion och precision. Vi får följa med på båda sidor av kriget och ges både dess offers och soldaters perspektiv. I största allmänhet kan jag tycka att historier om krig lätt blir enformiga och rätt mycket "ond mot god"-aktiga, men inte nu! Taylor lyckas så bra med kriget mellan seraferna och krimärerna att jag har svårt att fullständigt välja sida. Mitt blod både kokar av hätskhet och pumpar av medömkan för båda krigets sidor. Det är det här som gör boken så mycket mer intressant.
Trots att Blod Och Stjärnstoftär en väldigt tung och mörk bok (framför allt en speciell scen i slutet av boken - puh!) lyckas Taylor ändå smyga in en gnutta pur humor i berättelsen. När smärta och lidelse når mig upp till hakan är skratten - vilka nästan uteslutande är Zuzanas förtjänst - väl behövda.
Apropå Zuzana är jag glad att hon och Mik fortfarande spelar en roll efter den första boken, med tanke på vart Karou, Akiva och historien då tog oss. Mitt bland flaxande änglavingar och skrapande kimärhovar blir allt en smula mer "verkligare"när vi genom dessa två påminns om människovärlden och att den och dess invånare faktiskt finns där också. Jag kan trots detta inte låta bli att sakna lite av just människovärlden och Karous liv i Mörk Ängel när jag läser om krigeländet i Blod Och Stjärnstoft.
Bitvis känns historien aningen långsam och jag kan inte undgå att bli lite rastlös om varven.
Jag tycker att Bazar Förlagsöversättning är hiskligt skicklig; den lurar mig nästan att tro att boken är på originalspråk. Jag kan dock inte ignorera det faktum att Blod Och Stjärnstoft innehåller många språk- och korrekturfel. Närmare hundra stycken, vill jag påstå. (Läs vad jag skrivit om saken här.) Så otroligt synd, även fast det såklart inte påverkar historien i sig.Detta vill jag inte vara med om med den sista boken! (Vilken för övrigt listas som "Gudar & Monster"överallt; varför ska bok tre i serien stavas med "&" när bok två stavas med "Och"?)
Det ska bli ett sant nöje att läsa den tredje boken i Önskemånglarens Dotter-serien när den kommer ut på svenska efter sommaren. Jag kan inte föreställa mig vad som kommer att ske och är faktisk riktigt nyfiken på ödet som väntar alla dessa karaktärer, som jag nu bryr mig om. Både bok ett och två gav mig femstjärnevibbar, så jag hoppas på en fullpoängare till avslutande del i serien.
⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️
Betyg 4/5
Läs mer om och beställ Blod Och Stjärnstoft hos Adlibris, Bokus eller CDON.