"Det kan vara farligt att drömma. Men ibland är det ännu farligare att vakna upp.
Blues mamma har varit försvunnen i flera månader. Blue försöker förstå varför, samtidigt som hon och Gansey, Adam, Ronan och Noah utforskar den förtrollade skogen Cabeswater, i sökandet efter den mytomspunna kungagraven. De har hittat en märklig grotta, och inuti grottan en uråldrig walesisk kista. De tror att kistan innehåller De tre sovarna. Men endast två får väckas, den tredje måste fortsätta sova
Nya ting har funnit sig tillrätta i Blues ägo. För första gången i sitt liv har hon vänner som hon litar på, och som hon hör ihop med. Korppojkarna har accepterat henne som en del av deras krets. Deras bekymmer och längtan har blivit hennes, hennes har blivit deras. Men problemet med kära ting är hur lätt de kan förloras. Vänner kan svika, syner kan förvilla, övertygelser gå om intet. I jakten på kungen Glendower möter ungdomarna inte bara övernaturliga väsen, sorgsna vålnader, kraxande korpar, förföriska synvillor, latinska besvärjelser och ingångar till parallella världar, utan också stor ondska."
![]()
Det har tagit mig många dagar innan jag satt igång med det här omdömet. Jag tror det har att göra med att jag läst de tre första böckerna i Kretsen-serien rätt tätt inpå varandra och känner att jag redan speglat mina känslor för serien rätt så ordentligt. (Jag vet att jag sa att jag skulle låta mig själv längta efter Sovarna, men jag kunde inte hålla mig!) För om du läst mina tidigare omdömen vet du att jag berömde både Kretsen och Drömtjuvarna, och det massor.
Sovarna förtjänar dock sin dos beröm den med. Om meddelandet inte varit tydligt nog så har jag alltså blivit helt tokig i dessa böcker. Så bra!Sovarna gjorde mig inte besviken och lyckades bara göra mig extra extra förväntansfull på den fjärde och avslutande delen i serien.
Om du läser mitt omdöme för Drömtjuvarna så stämmer egentligen alla påståenden in på Sovarna också. Sovarna bjuder på ett språk och berättarstil i topp, karaktärer att dö för och en historia som för varje sida ökar i intensitet och riktigt förbereder oss - med lagom många hundben att gnaga på längs vägen - inför den sista boken och la grande finale.
Boken är något kortare än sin föregångare, vilket jag tycker är positivt. Stiefvater har redan etablerat miljöerna, karaktärerna och "huvudhistorien" så väl att det inte behövs så mycket förklaring. Om Drömtjuvarna svävade iväg lite från "huvudhistorien" eller "huvudmålet" (att hitta Ganseys kungagrav) och istället fokuserade på karaktärernas utveckling, så är Sovarna mer tillbaks till att vara mer driven av händelseutveckling och håller mer fokus på "huvudmålet".
Med det sagt betyder det inte att boken inte bjuder på nya karaktärer och utveckling av befintliga karaktärer! De nya antagonisterna Colin och Piper Greenmantle presenteras och visar sig vara lite av antihjältar (i vart fall Colin, inte helt säker med Piper än) - vilket jag är ett stort fan av. Jag hurrar också över att få komma kvinnorna på 300 Fox Way (där vår protagonist Blue bor) närmre på skinnet och se dem växa in i sinna roller mer än i föregående böcker. Det finns ett fåtal karaktärer jag hade önskat fått mer strålkastarljus (om något alls), men förstår att händelseutveckling prioriteras framför karaktärsutveckling i denna del.
Jag tror inte att jag är ensam om att ställa högre krav ju längre jag kommer i en bokserie. Eftersom jag tyckte Drömtjuvarna var så fantastisk var naturligtvis förväntningarna på Sovarna genom taket. Jag vill inte påstå att Sovarna slår Drömtjuvarna, men de ligger helt klart på samma nivå i underhållningsvärde och kvalitet, om inte lite lite efter Drömtjuvarna. Någonstans känner jag att Stiefvater kunde har överträffat sig själv något mer än vad hon gör med Sovarna. Men det är ett väldigt litet något.
Har du inte förstått vinken än, så ska jag nu vara tydlig: läs Kretsen-serien.
⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️
Betyg 5/5
Läs mer om och beställ Sovarna hos Adlibris, Bokus eller CDON.
Se även:
Bokomdöme: Drömtjuvarna av Maggie Stiefvater
Bokomdöme: Kretsen av Maggie Stiefvater
Blues mamma har varit försvunnen i flera månader. Blue försöker förstå varför, samtidigt som hon och Gansey, Adam, Ronan och Noah utforskar den förtrollade skogen Cabeswater, i sökandet efter den mytomspunna kungagraven. De har hittat en märklig grotta, och inuti grottan en uråldrig walesisk kista. De tror att kistan innehåller De tre sovarna. Men endast två får väckas, den tredje måste fortsätta sova
Nya ting har funnit sig tillrätta i Blues ägo. För första gången i sitt liv har hon vänner som hon litar på, och som hon hör ihop med. Korppojkarna har accepterat henne som en del av deras krets. Deras bekymmer och längtan har blivit hennes, hennes har blivit deras. Men problemet med kära ting är hur lätt de kan förloras. Vänner kan svika, syner kan förvilla, övertygelser gå om intet. I jakten på kungen Glendower möter ungdomarna inte bara övernaturliga väsen, sorgsna vålnader, kraxande korpar, förföriska synvillor, latinska besvärjelser och ingångar till parallella världar, utan också stor ondska."
Det har tagit mig många dagar innan jag satt igång med det här omdömet. Jag tror det har att göra med att jag läst de tre första böckerna i Kretsen-serien rätt tätt inpå varandra och känner att jag redan speglat mina känslor för serien rätt så ordentligt. (Jag vet att jag sa att jag skulle låta mig själv längta efter Sovarna, men jag kunde inte hålla mig!) För om du läst mina tidigare omdömen vet du att jag berömde både Kretsen och Drömtjuvarna, och det massor.
Sovarna förtjänar dock sin dos beröm den med. Om meddelandet inte varit tydligt nog så har jag alltså blivit helt tokig i dessa böcker. Så bra!Sovarna gjorde mig inte besviken och lyckades bara göra mig extra extra förväntansfull på den fjärde och avslutande delen i serien.
Om du läser mitt omdöme för Drömtjuvarna så stämmer egentligen alla påståenden in på Sovarna också. Sovarna bjuder på ett språk och berättarstil i topp, karaktärer att dö för och en historia som för varje sida ökar i intensitet och riktigt förbereder oss - med lagom många hundben att gnaga på längs vägen - inför den sista boken och la grande finale.
Boken är något kortare än sin föregångare, vilket jag tycker är positivt. Stiefvater har redan etablerat miljöerna, karaktärerna och "huvudhistorien" så väl att det inte behövs så mycket förklaring. Om Drömtjuvarna svävade iväg lite från "huvudhistorien" eller "huvudmålet" (att hitta Ganseys kungagrav) och istället fokuserade på karaktärernas utveckling, så är Sovarna mer tillbaks till att vara mer driven av händelseutveckling och håller mer fokus på "huvudmålet".
Med det sagt betyder det inte att boken inte bjuder på nya karaktärer och utveckling av befintliga karaktärer! De nya antagonisterna Colin och Piper Greenmantle presenteras och visar sig vara lite av antihjältar (i vart fall Colin, inte helt säker med Piper än) - vilket jag är ett stort fan av. Jag hurrar också över att få komma kvinnorna på 300 Fox Way (där vår protagonist Blue bor) närmre på skinnet och se dem växa in i sinna roller mer än i föregående böcker. Det finns ett fåtal karaktärer jag hade önskat fått mer strålkastarljus (om något alls), men förstår att händelseutveckling prioriteras framför karaktärsutveckling i denna del.
Jag tror inte att jag är ensam om att ställa högre krav ju längre jag kommer i en bokserie. Eftersom jag tyckte Drömtjuvarna var så fantastisk var naturligtvis förväntningarna på Sovarna genom taket. Jag vill inte påstå att Sovarna slår Drömtjuvarna, men de ligger helt klart på samma nivå i underhållningsvärde och kvalitet, om inte lite lite efter Drömtjuvarna. Någonstans känner jag att Stiefvater kunde har överträffat sig själv något mer än vad hon gör med Sovarna. Men det är ett väldigt litet något.
Har du inte förstått vinken än, så ska jag nu vara tydlig: läs Kretsen-serien.
⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️
Betyg 5/5
Läs mer om och beställ Sovarna hos Adlibris, Bokus eller CDON.
Se även:
Bokomdöme: Drömtjuvarna av Maggie Stiefvater
Bokomdöme: Kretsen av Maggie Stiefvater