Första mening
”Du kliver in i bokhandeln och håller kvar handen på dörren för att vara säker på att den inte smäller igen.”
Bakgrund
Jag mottog Du av Caroline Kepnes som recex i e-bokformat. Eftersom jag inte äger en surfplatta trodde jag inte att jag skulle läsa den. Månaderna gick och nyfikenheten på boken dog dock aldrig ut, så jag började tillslut att läsa den på min iPhone. Det tog sin lilla tid, men nu är samtliga 429 sidor utlästa.
Berättelse
Det som skiljer Du från många andra böcker är att den är skriven i andra person, dvs. du-form (därav titeln). Som språknörd kändes därför Du extra tilltalande för mig. Jag kan nämligen inte dra mig till minnes att jag läst en bok skriven på sådant vis tidigare.
Berättelsen håller inte alls för mig, dessvärre. Det börjar lagom fängslande, men jag tappar intresset snabbt. Det blir bara så otroligt enformigt. Jag tycker huvudkaraktären och "berättaren" Joe kommer undan allt för lätt med de brott han begår och att allting hela tiden är lite för behändigt och lätthanterligt. Berättelsen går som i cirklar och upprepar konstant sig själv. Slutet var förutsägbart och något av ett antiklimax.
En annan sak som gjorde mig besviken var att Du över huvud taget inte fick mig att känna något. Många har intygat om hur skrämmande Du är och hur du-tilltalet bara bidrar till obehagsfaktorn. Förlaget beskriver boken som en thriller, så jag hade väntat mig en betydligt mer intensivare/mörkare/obehagligare berättelse än vad jag fick. Enligt förlaget skulle jag ha lämnats med "en känsla av att just ha blivit påkörd av ett tåg" efter att ha läst ut Du. Vi alla känner igen bokförlagens lockbeten när vi ser dem, men detta kunde bara inte vara mer osant – i vart fall för mig.
Värld/miljö
Det finns inte så mycket att kommentera om bokens miljö, mer än att berättelsen utspelar sig i och kring New York.
Karaktärer
Jag avskydde samtliga karaktärer i Du. Speciellt Joe och Beck (huvudkaraktärerna) och Peach. Fy, vilka människor! Att karaktärerna är så oälskvärda var med all sannolikhet ett medvetet drag av Kepnes. Hon lyckas i vart fall galant med att skriva de mest självupptagna och osympatiska karaktärerna jag någonsin läst om.
Språk
Boken är som sagt skriven i du-form, vilket ger känslan av att karaktären Joe berättar för och pratar till Beck (och läsaren). Det blir alltså ett rätt talspråkligt och enkelt språk. Det passar formatet – det här är inte en bok med utrymme för babbliga beskrivningar och målande metaforer.
Du är fylld med diverse referenser – både till skådespelare, filmer och litteratur samt annan masskultur. Boken upplevs därför verkligen utspelas "i nuet", inte minst för att den också innehåller tweets, mejl och sms och att sociala medier spelar en stor roll i berättelsen. Referenserna fungerar... när jag förstår dem. Tyvärr faller en del platta för mig.
Kepnes leker en del med ord och uttryck, som av uppenbara skäl inte översätts så bra ibland. Jag tror därför att det är en grym fördel att läsa Du på originalspråk (engelska).
Sammanfattat intryck
Ett spännande koncept som tyvärr rasar som ett korthus för mig. Vad som kunde varit en riktigt obehaglig och nagelbitande thriller blir istället en svag efterapning av genrens bättre exempel. Stundvis är dock Du rätt spännande och smart och underhållande – därför inte lägsta betyg. I proportion till bokens längd räcker det dock inte hela vägen.
Mitt betyg
★★
Beställning
Adlibris | Bokus | CDON
