"Med en armé av dödliga monster efter sig flyr Jacob tillsammans med sina nya vänner från Miss Peregrines ö. Bara en person kan hjälpa dem, men hon är fångad i en fågels kropp.
De besynnerliga barnen beger sig mot London i hopp om att hitta ett botemedel till sin kära föreståndarinna. Längs vägen träffar de ett menageri av besynnerliga djur, nya allierade och andra oväntade överraskningar.
Året är 1940 och ett krigsdrabbat London välkomnar barnen med hemska händelser bakom varje hörn. Jacob är den enda som kan rädda sina vänner från en säker död. Dessutom måste han ta ett viktigt beslut om sin kärlek Emma."
![]()
När jag fick veta att Miss Peregrines Hem För Besynnerliga Barn av Ransom Riggs fått en uppföljare (och att det även blir en tredje bok) blev jag förvånad. Först lite uppretad-förvånad, sedan lite exalterad-förvånad. Jag blev väldigt förtjust i den första boken och tyckte den klarade sig mer än väl på egna ben. (Jag trodde faktiskt inte att uppföljare var planerade när jag läste den och att den var menad som en fristående bok.) Därför blev jag tveksam till en uppföljare. Men, med lite eftertanke började den där exalterade känslan bubbla upp i magen och jag såg tillslut fram emot att få dyka in i Jacob och hans vännersloop värld igen.
Självfallet hade jag mina farhågor om att Miss Peregrines Hem För Besynnerliga Barn nu skulle pumpas och mjölkas så mycket att historien och dess karaktärer inte skulle kännas speciellt besynnerliga längre och på så vis döda den första bokens magi. (Är det inte alltid så vi känner när böcker vi gillar får uppföljare?) Med facit i hand så besvarades inte mina farhågor. Spökstadenär enligt mig en värdig uppföljare till sin föregångare.
Den här boken innehåller en lyckad uppföljares mest avgörande ingredienser; en rågad sked världsbyggnad, ett uns karaktärsutveckling samt en jäsande händelseutveckling som reaktion av vad som hände i den första boken. Bravo, Ransom Riggs!
Spökstadenär definitivt inte "samma apa i ny beklädnad", vilket jag var smått orolig för. Den känns alltså inte som en upprepning av den första boken. Istället är den sin helt egna historia med en stor vördnad om sitt DNA från Miss Peregrines Hem För Besynnerliga Barn. Boken lyckas galant med att kännas som en förlängning av den första boken samtidigt som den är ny och intressant.
Naiva jag trodde att den första boken lärt mig mer eller mindre allt som fanns att veta om den besynnerliga världen, men ack så fel jag hade! Vi får under bokens gång lära oss mycket mer om hur världen fungerar, vad den innehåller och vad den är för något. Vyerna vidgas rätt rejält, med andra ord. Världsbyggandet flätas in på ett perfekt vis med historien och riskerar aldrig att kännas som "informationsdumpning".
Som vi lärt oss från första boken så spelar fotografierna en stor roll i läsupplevelsen. Jag ser absolut den goda tanken bakom utförandet, men jag kan inte påstå mig vara en stor beundrare av det. Jag kommer bara inte ifrån känslan av att Riggs skrivit delar av historien helt utefter de fotografier han kommit över. (Vilket han förmodligen har gjort och vilket säkert inte är en hemlighet.) För andra kanske det fungerar, men jag kan inte låta bli att ryckas ut ur historien en aning varje gång ett fotografi kommer.
Med det sagt är jag tacksam över att beskrivningen av en plats eller karaktär kommer innan fotografiet av den karaktären eller platsen visas och inte efteråt. Min fantasi får därför lite tid att arbeta på egen hand. Jag skulle inte vilja vara helt utan fotografierna, men skulle hellre sett att varje kapitel påbörjades eller avslutades med ett enda fotografi, alternativ samla en bunt fotografier i början/mitten/slutet av boken.
Slutet var spänningsfyllt och jag gillade twisten! Kanske ett lite väl enkelt trick för att kunna fortsätta historien i en tredje bok, men det besvärade mig inte speciellt.
Jag kan i efterhand beklaga mig lite över att jag läste Spökstaden under stekande sommardagar på stranden. Boken bör istället läsas inomhus under ett riktigt oväder, för att helt rycka med en i stämningen.
⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️
Betyg 4/5
Läs mer om och beställ Spökstaden hos Adlibris, Bokus eller CDON.
De besynnerliga barnen beger sig mot London i hopp om att hitta ett botemedel till sin kära föreståndarinna. Längs vägen träffar de ett menageri av besynnerliga djur, nya allierade och andra oväntade överraskningar.
Året är 1940 och ett krigsdrabbat London välkomnar barnen med hemska händelser bakom varje hörn. Jacob är den enda som kan rädda sina vänner från en säker död. Dessutom måste han ta ett viktigt beslut om sin kärlek Emma."
När jag fick veta att Miss Peregrines Hem För Besynnerliga Barn av Ransom Riggs fått en uppföljare (och att det även blir en tredje bok) blev jag förvånad. Först lite uppretad-förvånad, sedan lite exalterad-förvånad. Jag blev väldigt förtjust i den första boken och tyckte den klarade sig mer än väl på egna ben. (Jag trodde faktiskt inte att uppföljare var planerade när jag läste den och att den var menad som en fristående bok.) Därför blev jag tveksam till en uppföljare. Men, med lite eftertanke började den där exalterade känslan bubbla upp i magen och jag såg tillslut fram emot att få dyka in i Jacob och hans vänners
Självfallet hade jag mina farhågor om att Miss Peregrines Hem För Besynnerliga Barn nu skulle pumpas och mjölkas så mycket att historien och dess karaktärer inte skulle kännas speciellt besynnerliga längre och på så vis döda den första bokens magi. (Är det inte alltid så vi känner när böcker vi gillar får uppföljare?) Med facit i hand så besvarades inte mina farhågor. Spökstadenär enligt mig en värdig uppföljare till sin föregångare.
Den här boken innehåller en lyckad uppföljares mest avgörande ingredienser; en rågad sked världsbyggnad, ett uns karaktärsutveckling samt en jäsande händelseutveckling som reaktion av vad som hände i den första boken. Bravo, Ransom Riggs!
Spökstadenär definitivt inte "samma apa i ny beklädnad", vilket jag var smått orolig för. Den känns alltså inte som en upprepning av den första boken. Istället är den sin helt egna historia med en stor vördnad om sitt DNA från Miss Peregrines Hem För Besynnerliga Barn. Boken lyckas galant med att kännas som en förlängning av den första boken samtidigt som den är ny och intressant.
Naiva jag trodde att den första boken lärt mig mer eller mindre allt som fanns att veta om den besynnerliga världen, men ack så fel jag hade! Vi får under bokens gång lära oss mycket mer om hur världen fungerar, vad den innehåller och vad den är för något. Vyerna vidgas rätt rejält, med andra ord. Världsbyggandet flätas in på ett perfekt vis med historien och riskerar aldrig att kännas som "informationsdumpning".
Som vi lärt oss från första boken så spelar fotografierna en stor roll i läsupplevelsen. Jag ser absolut den goda tanken bakom utförandet, men jag kan inte påstå mig vara en stor beundrare av det. Jag kommer bara inte ifrån känslan av att Riggs skrivit delar av historien helt utefter de fotografier han kommit över. (Vilket han förmodligen har gjort och vilket säkert inte är en hemlighet.) För andra kanske det fungerar, men jag kan inte låta bli att ryckas ut ur historien en aning varje gång ett fotografi kommer.
Med det sagt är jag tacksam över att beskrivningen av en plats eller karaktär kommer innan fotografiet av den karaktären eller platsen visas och inte efteråt. Min fantasi får därför lite tid att arbeta på egen hand. Jag skulle inte vilja vara helt utan fotografierna, men skulle hellre sett att varje kapitel påbörjades eller avslutades med ett enda fotografi, alternativ samla en bunt fotografier i början/mitten/slutet av boken.
Slutet var spänningsfyllt och jag gillade twisten! Kanske ett lite väl enkelt trick för att kunna fortsätta historien i en tredje bok, men det besvärade mig inte speciellt.
Jag kan i efterhand beklaga mig lite över att jag läste Spökstaden under stekande sommardagar på stranden. Boken bör istället läsas inomhus under ett riktigt oväder, för att helt rycka med en i stämningen.
⭐️ ⭐️ ⭐️ ⭐️
Betyg 4/5
Läs mer om och beställ Spökstaden hos Adlibris, Bokus eller CDON.